Hejsan! Glöm inte att följa mig på youtube, jag heter Elsis Beauty. Videorna här får bli länkar för att datan krånglar lite. Här är en video jag och Katski gjorde:

https://www.youtube.com/watch?v=EopdtptzHBE

Här är en skum låt som faktiskt är rolig. Den är tydligen fett känd och jag har hört folk sjunga på den men inte vetat vad det var. Men nu vet jag. Här är den:

https://www.youtube.com/watch?v=jofNR_WkoCE

Här är Secret - PLL theme song. Jag har kanske lag tut den men här är den! Och kolla in min PLL blogg här. Här är videon då då:

https://www.youtube.com/watch?v=HzNFwxsSPwU

Och lyrics till den också:

https://www.youtube.com/watch?v=vyi4oMjVauk

Så hoppas du gillade det här! Kommentera vad du tycker och kolla in min PLL blogg! Vi ses!

XOXO

-Elsis

Hej! Jag skulle lägga upp den här om katski la upp en novell. Vi sitter här och skriver. Så nu ska jag speed writa och skriva så mycket jag kan på lite tid. Så hoppas du gillar den! Typ...

Han släpper min hand. "Vi ses imorn" säger han. 

"Ja" säger jag. Han ler mot mig och vinkar när han går. Jag vinkar tillbaka. Men jag kan inte förmå mig själv att le. Inte efter vad jag just har fått veta. Jag går mot huset med fötterna släpandes i marken. Jag tar upp nyckeln ur fickan och låser upp. Jag stiger in i hallen, precis som vilken dag som helst. Men idag är inte vilken dag som helst. Idag är sista dagen.

Jag sätter mig vid skrivbordet och tar fram ett papper. Jag skriver med min helt vanliga blyertspenna. Men det är inget vanligt brev. Jag skriver mitt sista brev. Jag säger hejdå till alla jag älskar. Till mamma, pappa och Sam. Jag berättar om dem jag hatar, jag berättar FÖR dem jag hatar att jag hatar dem. Min sista önskan är att alla ska få veta mina tankar. Mina ögon fylls med tårar, som sakta rinner nerför kinden. Jag försöker att inte gråta ner mitt brev, det är ju endå mitt sista.

"Det är den sista" säger Clary till mig. Clary är en slags häxa, typ en spådam. En duktig sådan desutom.

"Min sista vad?" frågar jag.

"Det får du själv lista ut." Clary tittade på mig med en blick jag aldrig kunde förstå. Aldrig. "Men jag kan säga dig att det inte blir lätt. Det finns, eh, svårigheter." fortsatte Clary.

"Kommer jag klara det?" frågade jag. Jag visste ju inte vad hon menade, men jag vill ju veta så mycket som möjligt.

"Nej."

Det var på tisdagen jag träffade Clary. Ja, det var då jag träffade en häxa, för det finns faktiskt såna. Du kanske inte tror mig nu, men kanske du tror mig sen. 

   Clary sa att det var nu på Fredag det sker. Nu idag. Jag visste inte vad jag skulle göra för att få reda på vad som var den sista. Jag har inte berättat för någon som inte är en häxa, för dem får inte veta sånt. Så ja, jag är också en häxa. Chockerande, ellerhur? Jag har den grymmaste förmågan, jag har elektriska fingrar. Mina fingrar kan ge elchockar till dem jag vill chocka, helt enkelt. Mina fingrar kan också chocka på ett bra sett, de kan få folk att gilla mig, hata mig, älska mig, och de har en dragningskraft också. Jag kan få någon att aldrig släppa taget om min hand. Jag kan få någon att gilla att bli slagen av mig. Jag kan göra folk beroende av mig. Med en enkel beröring och allt är fixat. 

Det var onsdag, jag hade träffat Clary och visste inte mitt öde. Jag träffade Sam i skolan, men han hade någon obegriplig klubb sport sak. Sådant dära som inte jag förstår mig på. 

   Jag googlade på Den sista. Det kom upp mest massa meningslösa hemsidor, noveller och bloggar. Men efter att ha bläddrat ner ett tag, hittade jag en hemsida om myten Den sista. Jag läste igenom allt. Den handlade om folk som kände att det var den sista av något. Den sista dagen, eller den sista glada tiden. Den sista av något bra. Det stod om folk som hade berättat för sina kära att det var den sista, som hade blivit nekade för sent för att hinna göra något åt det. Det stod att det var den sista av det som man minst av allt ville förlora. Ville man inte förlora sin syster var det den sista dagen av systerns liv, och så vidare. Det var då det slog mig: Jag vill inte dö! Jag vill leva! 

Jag kommer förlora livet, det är min sista dag. Den sista dagen. Det stod inte om hur man gör för att klara sig ifrån det, men det stod att det går. Men jag har inte fått veta det än.

*Ring* Telefonen ringer. *Ring* Jag lyfter upp luren och svarar. "Hallå, det är Sophie" säger jag.

"Det är Cognosia, jag ringer angående den sista." Jag blev alldelles stel i kroppen.

"Hallå!" ropade Cognosia. 

"Ja hej, känner jag dig?"

"Nej. Du vill veta. Om botemedlet. Det är bara den du älskar som kan rädda dig, om han också älskar dig. Då ska han rädda dig undan ditt öde. Men om han inte älskar dig så som du älskar han, kommer den sista att hända. Du har ont om tid.Det är en timme kvar." Cognosia pratade med en allvarlig röst.

"Okej... Hallå? Vem är du?" frågade jag. Inget svar. Hon hade lagt på. Jag måste ringa Sam. Jag måste få honom att komma. Han måste älska mig. Snälla, säg att han älskar mig.

Jag ringde Sam. Jag sa att det var en nödsituation. Han sa att han skulle komma inom en kvart. Det hade gått tjugo minuter.

Tillslut dök Sam upp utanför skolan där vi skulle träffas. "Hej" sa Sam. 

"Hej"

"Vad är det viktiga?" frågade han och tog min hand. Då kom jag på det. Min el. Den kan få Sam att älska. Jag tog min el på högsta kraft. Jag kände att jag blev elektrisk.

"Eh, jo..." sa jag. "Det är så att, en spådam sa..."

"En spådam?" Sam såg förvånad ut.

"Du måste bara lita på mig. Hon sa, att. Eh, att den jag..." Jag visste inte om jag skulle säga älskar.

"Den du?" sa Sam.

"...älskar. Den jag älskar måste älska mig. Annars kommer en slags myt gå i uppfyllelse. Jag tror, jag tror att jag typ kommer dö idag. Om den jag älskar inte älskar mig."

"Vem älskar du?" frågade han. Jag såg på honom att han var lite nervös.

"Jag älskar, eh, dig." Jag kände att jag rodnade. Snälla älska mig, Sam. SNälla älska mig!

"Jag älskar dig med" sa Sam. Han slog armarna runt mig och jag slog armarna runt honom. Hans läppar snuddade vid mina, och jag kände elektriciteten i vår kyss. Tydligen kände han den också, för han kysste mig igen, och igen. 

"Vad var det där med spådamen?" sa Sam.

"Du får bara lita på mig. Det är bäst att inte veta"

"Okej" sa Sam, men jag såg hur mycket han ville veta. Jag kunde läsa honom rätt bra. 

Vi var på väg hem, han följde med mig en bit, som han brukar. Vi gick förbi den gamla tanten med hunden, alkis gubben och den dyra restaurangen som bara rika har råd med. Vi skulle gå över övergångsstället vid vårt lilla lokala fik. Man kände lukten av kanelbullar enda ut. Då hände det. På en bråkdels sekund kom en bil i minst 160 och körde rakt emot oss. Sam som gick snabbare, han var inte en måltavla för bilen. Men han tog tag i min arm och han drog i den. Men han han inte. Det var försent. Jag ramlade till marken, omtöcknad. Jag vet inte vad som gjorde mest ont, benet eller armen. Jag tror till och med att jag bröt ett revben. Allt var trasigt. Mitt knä var böjt åt fel håll och armen låg i en konstig position. Blodet rann från alla sår som var placerade varannan centimeter, typ. Jag kände ögonen svida av tårar. Allt jag såg var Sams ansikte. Jag hörde knappt hans rop. 

"Hjälp! Någon! Ring ambulans!" skrek han. "Snälla Sophie, snälla stanna. Snälla lämna mig inte Sophie. Kära Sophie..." Jag tror att han grät också. Jag rörde mig inte, jag pratade inte, men jag kunde tänka. Eller drömde jag? Jag vet inte. Allt var suddigt. Jag hörde ambulans ljud. Jag kände att jag rörde mig. Jag blev förd till sjukhuset. Läkare skrek åt varandra att hämta saker som jag inte begrep vad det var. Min familjs röster hördes. De ville se mig, men de fick inte. Jag kände hur allt blev suddigar eoch suddigare. Jag vill skrika till Sam, till min familj. Jag älskar er, vill jag skrika. För jag älskar dem. Men Sam älskade ju mig?! Han sa det. Jag kände mina el krafter. Jag tänkte på vad Cognosia sa. Men om han inte älskar dig så som du älskar han... Jag älskade honom mest av allt. Jag älskade honom helt naturligt. Men han älskar inte mig så som jag älsskar honom, tänkte jag. Han älskar min elektricitet, det var min magi som fick honom att älska mig. Han kanske älskar mig naturligt också, men inte så som jag älskar honom. Och det var då jag slöt ögonen...

Halloj! Jag har vart sjuk typ aslänge o inte pallat skriva. Nu är jag frisk och är i skolan. Vi har spanska och håller på med någon skum spanska hemsida. Men den suger så jag bloggar väl lite istället. Uppgifterna var typ jättesvår spanska som vi aldrig har lärt oss. Jag pallar verkligen inte! Alla andra har lunch men inte jag o nåra andra! Men jag har typ 1 timme och 30 minuters lunch sen. Ska kanske hem o äta. Viktiga frågor till er:

1. Vad tycker ni om min blogg?

2. Vad är bra?

3. Vad är dåligt?

4. Vad borde jag skriva om?

5. Skriver jag ofta/sällan?

6. Tankar om bloggen?

7. Har ni frågor till mig? Fråga i frågerutan!

Jag var på grönan i torsdags även fast jag var förkyld. Jag lägger upp ett inlägg om det från min mobil efteersom att datan i skolan inte har mina bilder. Men hejdå och svara gärna på frågorna!

Jag gjorde lite graffiti på naglarna nu då! Jag använde mitt nya svarta nagellack från Mavala, för jag hade inget svart innan (den vanligaste färgen liksom). Jag shoppade me mamma för ett tag sen. Jag köpte:

Big Eyes mascara från maybelline och man fick med lösögonfransar och så köpte jag ett nagellack då då. Och jag köpte en mango dusch kräm från the body shop (för att jag älskar mango!) för att min gamla håller på att ta slut. Och jag minns inte om jag köpte nå mer.

Men nu till naglarna:

Jag använde det svarta från Mavala.

Jag använde vit och rosa graffiti nails från Isadora.

Så där har ni bild på det! Men nu ska jg nog sova (bu det är måndag imorn). Jag ska nog skriva imorn med förhoppningsvis!

XOXO
-Elsis

Today har min klass varit på vandring i ett naturreservat. Det va väl ganska kul. Vi gick ,(såklart) lagade mat med stormkök, satte upp ett vindskydd, spelade teater om allemansrätten, svarade på frågor och vissa badade. Det var en läskig upplevelse när min lärare badade i underkläder...

Jag hoppas det gick bra för mitt lag de poängsatte typ allt vi gjorde! Vet inte om det typ va en tävling eller nåt...

Efter vandringen gick jag o mamma till ett fik. Där tog vi varsin Café zero moccachino. Det är GB's is kaffe. Det var väldigt gott! Moccachino är som cappuchino fast med choklad. Det finns också smakerna cappuchino och espresso.

Nu så gör jag inget, jag skriver. Vad ska man göra liksom. Nu när jag har tid va pappa tvungen att förstöra så nu finns det inget att göra. Bu...

XOXO
-Elsis