Hej! Jag skulle lägga upp den här om katski la upp en novell. Vi sitter här och skriver. Så nu ska jag speed writa och skriva så mycket jag kan på lite tid. Så hoppas du gillar den! Typ...

Han släpper min hand. "Vi ses imorn" säger han. 

"Ja" säger jag. Han ler mot mig och vinkar när han går. Jag vinkar tillbaka. Men jag kan inte förmå mig själv att le. Inte efter vad jag just har fått veta. Jag går mot huset med fötterna släpandes i marken. Jag tar upp nyckeln ur fickan och låser upp. Jag stiger in i hallen, precis som vilken dag som helst. Men idag är inte vilken dag som helst. Idag är sista dagen.

Jag sätter mig vid skrivbordet och tar fram ett papper. Jag skriver med min helt vanliga blyertspenna. Men det är inget vanligt brev. Jag skriver mitt sista brev. Jag säger hejdå till alla jag älskar. Till mamma, pappa och Sam. Jag berättar om dem jag hatar, jag berättar FÖR dem jag hatar att jag hatar dem. Min sista önskan är att alla ska få veta mina tankar. Mina ögon fylls med tårar, som sakta rinner nerför kinden. Jag försöker att inte gråta ner mitt brev, det är ju endå mitt sista.

"Det är den sista" säger Clary till mig. Clary är en slags häxa, typ en spådam. En duktig sådan desutom.

"Min sista vad?" frågar jag.

"Det får du själv lista ut." Clary tittade på mig med en blick jag aldrig kunde förstå. Aldrig. "Men jag kan säga dig att det inte blir lätt. Det finns, eh, svårigheter." fortsatte Clary.

"Kommer jag klara det?" frågade jag. Jag visste ju inte vad hon menade, men jag vill ju veta så mycket som möjligt.

"Nej."

Det var på tisdagen jag träffade Clary. Ja, det var då jag träffade en häxa, för det finns faktiskt såna. Du kanske inte tror mig nu, men kanske du tror mig sen. 

   Clary sa att det var nu på Fredag det sker. Nu idag. Jag visste inte vad jag skulle göra för att få reda på vad som var den sista. Jag har inte berättat för någon som inte är en häxa, för dem får inte veta sånt. Så ja, jag är också en häxa. Chockerande, ellerhur? Jag har den grymmaste förmågan, jag har elektriska fingrar. Mina fingrar kan ge elchockar till dem jag vill chocka, helt enkelt. Mina fingrar kan också chocka på ett bra sett, de kan få folk att gilla mig, hata mig, älska mig, och de har en dragningskraft också. Jag kan få någon att aldrig släppa taget om min hand. Jag kan få någon att gilla att bli slagen av mig. Jag kan göra folk beroende av mig. Med en enkel beröring och allt är fixat. 

Det var onsdag, jag hade träffat Clary och visste inte mitt öde. Jag träffade Sam i skolan, men han hade någon obegriplig klubb sport sak. Sådant dära som inte jag förstår mig på. 

   Jag googlade på Den sista. Det kom upp mest massa meningslösa hemsidor, noveller och bloggar. Men efter att ha bläddrat ner ett tag, hittade jag en hemsida om myten Den sista. Jag läste igenom allt. Den handlade om folk som kände att det var den sista av något. Den sista dagen, eller den sista glada tiden. Den sista av något bra. Det stod om folk som hade berättat för sina kära att det var den sista, som hade blivit nekade för sent för att hinna göra något åt det. Det stod att det var den sista av det som man minst av allt ville förlora. Ville man inte förlora sin syster var det den sista dagen av systerns liv, och så vidare. Det var då det slog mig: Jag vill inte dö! Jag vill leva! 

Jag kommer förlora livet, det är min sista dag. Den sista dagen. Det stod inte om hur man gör för att klara sig ifrån det, men det stod att det går. Men jag har inte fått veta det än.

*Ring* Telefonen ringer. *Ring* Jag lyfter upp luren och svarar. "Hallå, det är Sophie" säger jag.

"Det är Cognosia, jag ringer angående den sista." Jag blev alldelles stel i kroppen.

"Hallå!" ropade Cognosia. 

"Ja hej, känner jag dig?"

"Nej. Du vill veta. Om botemedlet. Det är bara den du älskar som kan rädda dig, om han också älskar dig. Då ska han rädda dig undan ditt öde. Men om han inte älskar dig så som du älskar han, kommer den sista att hända. Du har ont om tid.Det är en timme kvar." Cognosia pratade med en allvarlig röst.

"Okej... Hallå? Vem är du?" frågade jag. Inget svar. Hon hade lagt på. Jag måste ringa Sam. Jag måste få honom att komma. Han måste älska mig. Snälla, säg att han älskar mig.

Jag ringde Sam. Jag sa att det var en nödsituation. Han sa att han skulle komma inom en kvart. Det hade gått tjugo minuter.

Tillslut dök Sam upp utanför skolan där vi skulle träffas. "Hej" sa Sam. 

"Hej"

"Vad är det viktiga?" frågade han och tog min hand. Då kom jag på det. Min el. Den kan få Sam att älska. Jag tog min el på högsta kraft. Jag kände att jag blev elektrisk.

"Eh, jo..." sa jag. "Det är så att, en spådam sa..."

"En spådam?" Sam såg förvånad ut.

"Du måste bara lita på mig. Hon sa, att. Eh, att den jag..." Jag visste inte om jag skulle säga älskar.

"Den du?" sa Sam.

"...älskar. Den jag älskar måste älska mig. Annars kommer en slags myt gå i uppfyllelse. Jag tror, jag tror att jag typ kommer dö idag. Om den jag älskar inte älskar mig."

"Vem älskar du?" frågade han. Jag såg på honom att han var lite nervös.

"Jag älskar, eh, dig." Jag kände att jag rodnade. Snälla älska mig, Sam. SNälla älska mig!

"Jag älskar dig med" sa Sam. Han slog armarna runt mig och jag slog armarna runt honom. Hans läppar snuddade vid mina, och jag kände elektriciteten i vår kyss. Tydligen kände han den också, för han kysste mig igen, och igen. 

"Vad var det där med spådamen?" sa Sam.

"Du får bara lita på mig. Det är bäst att inte veta"

"Okej" sa Sam, men jag såg hur mycket han ville veta. Jag kunde läsa honom rätt bra. 

Vi var på väg hem, han följde med mig en bit, som han brukar. Vi gick förbi den gamla tanten med hunden, alkis gubben och den dyra restaurangen som bara rika har råd med. Vi skulle gå över övergångsstället vid vårt lilla lokala fik. Man kände lukten av kanelbullar enda ut. Då hände det. På en bråkdels sekund kom en bil i minst 160 och körde rakt emot oss. Sam som gick snabbare, han var inte en måltavla för bilen. Men han tog tag i min arm och han drog i den. Men han han inte. Det var försent. Jag ramlade till marken, omtöcknad. Jag vet inte vad som gjorde mest ont, benet eller armen. Jag tror till och med att jag bröt ett revben. Allt var trasigt. Mitt knä var böjt åt fel håll och armen låg i en konstig position. Blodet rann från alla sår som var placerade varannan centimeter, typ. Jag kände ögonen svida av tårar. Allt jag såg var Sams ansikte. Jag hörde knappt hans rop. 

"Hjälp! Någon! Ring ambulans!" skrek han. "Snälla Sophie, snälla stanna. Snälla lämna mig inte Sophie. Kära Sophie..." Jag tror att han grät också. Jag rörde mig inte, jag pratade inte, men jag kunde tänka. Eller drömde jag? Jag vet inte. Allt var suddigt. Jag hörde ambulans ljud. Jag kände att jag rörde mig. Jag blev förd till sjukhuset. Läkare skrek åt varandra att hämta saker som jag inte begrep vad det var. Min familjs röster hördes. De ville se mig, men de fick inte. Jag kände hur allt blev suddigar eoch suddigare. Jag vill skrika till Sam, till min familj. Jag älskar er, vill jag skrika. För jag älskar dem. Men Sam älskade ju mig?! Han sa det. Jag kände mina el krafter. Jag tänkte på vad Cognosia sa. Men om han inte älskar dig så som du älskar han... Jag älskade honom mest av allt. Jag älskade honom helt naturligt. Men han älskar inte mig så som jag älsskar honom, tänkte jag. Han älskar min elektricitet, det var min magi som fick honom att älska mig. Han kanske älskar mig naturligt också, men inte så som jag älskar honom. Och det var då jag slöt ögonen...

 

Katski

18 september 2013 19:52

Den var jättebra! Skulle bara velat läsa mer :)

http://katski.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var med i Lulu Lindbergs VS tävling! lululindberg.bloggplatsen.se ...

Hej! Glad alla hjärtans dag! Ja, det är ju det idag. Alla hjärtans dag, fredag, sportlov, så hade man sovmorgon. Skit Nice! Vi hade dock ett prov idag så det sög. Men jag tror det gick bra. Vi fick också tillbaka två prov. Jag fick C på biologi prove...

Hej. Jag har huvudvärk. Jag har. Spelat Wii typ hela dan hos Maria. Jag sov över hos henne. Igår tittade vi på Ravenswood. För det har kommit ett nytt avsnitt! PLL har också kommit, och det kommer nog ett till på tisdag eller onsdag. Ravenswood är sk...

Missade nåra av mina favoriter! French doll Hade instruktioner på den här. Hade de när jag va i Frankrike. Candy crush Naglar från min candy crush tid. Nördade det! Rosa fransk manikyr Ja ni vet... Jag gjorde fransk manikyr! Jag har ett...

Hej igen! Nu ska jag välja ut de finaste, coolaste, snyggaste naglarna som jag har haft under 2013. Ni får såklart vara med oc bestämma. Jag kommer att göra en omröstning så ni får rösta, omröstningen kommer inte att synas i mobilversion så gå till w...