Tja! Idag var jag och Katski i Uppsala o shoppade. Det var Uppsala fashion weekend nu fredag till söndag. Det var ju lite rea och så har det vart modeshower o sånt. Vi var o köpte massa med roliga grejor hihi.

Vi gick o käkade på McDonalds och tog en vanilj latte på espresso house. Vi körde lite namnlekar på tåget (om jag säger ett namn tex Elsis, så ska den andra (Katski) säga ett namn som börjar på S eftersom att Elsis slutar på S. Kul och klurigt! Elsis Sara Alfons Sofia Albin Nessie och så vidare!) det var roligt. Det vart konstiga namn till slut! Lite skratt vart det allt!

Jag lägger upp bilder imorn för jag ska typ sova snart. Så godnatt!

Sleep tight darlin'

XOXO
-Elsis

Hej! Jag skulle lägga upp den här om katski la upp en novell. Vi sitter här och skriver. Så nu ska jag speed writa och skriva så mycket jag kan på lite tid. Så hoppas du gillar den! Typ...

Han släpper min hand. "Vi ses imorn" säger han. 

"Ja" säger jag. Han ler mot mig och vinkar när han går. Jag vinkar tillbaka. Men jag kan inte förmå mig själv att le. Inte efter vad jag just har fått veta. Jag går mot huset med fötterna släpandes i marken. Jag tar upp nyckeln ur fickan och låser upp. Jag stiger in i hallen, precis som vilken dag som helst. Men idag är inte vilken dag som helst. Idag är sista dagen.

Jag sätter mig vid skrivbordet och tar fram ett papper. Jag skriver med min helt vanliga blyertspenna. Men det är inget vanligt brev. Jag skriver mitt sista brev. Jag säger hejdå till alla jag älskar. Till mamma, pappa och Sam. Jag berättar om dem jag hatar, jag berättar FÖR dem jag hatar att jag hatar dem. Min sista önskan är att alla ska få veta mina tankar. Mina ögon fylls med tårar, som sakta rinner nerför kinden. Jag försöker att inte gråta ner mitt brev, det är ju endå mitt sista.

"Det är den sista" säger Clary till mig. Clary är en slags häxa, typ en spådam. En duktig sådan desutom.

"Min sista vad?" frågar jag.

"Det får du själv lista ut." Clary tittade på mig med en blick jag aldrig kunde förstå. Aldrig. "Men jag kan säga dig att det inte blir lätt. Det finns, eh, svårigheter." fortsatte Clary.

"Kommer jag klara det?" frågade jag. Jag visste ju inte vad hon menade, men jag vill ju veta så mycket som möjligt.

"Nej."

Det var på tisdagen jag träffade Clary. Ja, det var då jag träffade en häxa, för det finns faktiskt såna. Du kanske inte tror mig nu, men kanske du tror mig sen. 

   Clary sa att det var nu på Fredag det sker. Nu idag. Jag visste inte vad jag skulle göra för att få reda på vad som var den sista. Jag har inte berättat för någon som inte är en häxa, för dem får inte veta sånt. Så ja, jag är också en häxa. Chockerande, ellerhur? Jag har den grymmaste förmågan, jag har elektriska fingrar. Mina fingrar kan ge elchockar till dem jag vill chocka, helt enkelt. Mina fingrar kan också chocka på ett bra sett, de kan få folk att gilla mig, hata mig, älska mig, och de har en dragningskraft också. Jag kan få någon att aldrig släppa taget om min hand. Jag kan få någon att gilla att bli slagen av mig. Jag kan göra folk beroende av mig. Med en enkel beröring och allt är fixat. 

Det var onsdag, jag hade träffat Clary och visste inte mitt öde. Jag träffade Sam i skolan, men han hade någon obegriplig klubb sport sak. Sådant dära som inte jag förstår mig på. 

   Jag googlade på Den sista. Det kom upp mest massa meningslösa hemsidor, noveller och bloggar. Men efter att ha bläddrat ner ett tag, hittade jag en hemsida om myten Den sista. Jag läste igenom allt. Den handlade om folk som kände att det var den sista av något. Den sista dagen, eller den sista glada tiden. Den sista av något bra. Det stod om folk som hade berättat för sina kära att det var den sista, som hade blivit nekade för sent för att hinna göra något åt det. Det stod att det var den sista av det som man minst av allt ville förlora. Ville man inte förlora sin syster var det den sista dagen av systerns liv, och så vidare. Det var då det slog mig: Jag vill inte dö! Jag vill leva! 

Jag kommer förlora livet, det är min sista dag. Den sista dagen. Det stod inte om hur man gör för att klara sig ifrån det, men det stod att det går. Men jag har inte fått veta det än.

*Ring* Telefonen ringer. *Ring* Jag lyfter upp luren och svarar. "Hallå, det är Sophie" säger jag.

"Det är Cognosia, jag ringer angående den sista." Jag blev alldelles stel i kroppen.

"Hallå!" ropade Cognosia. 

"Ja hej, känner jag dig?"

"Nej. Du vill veta. Om botemedlet. Det är bara den du älskar som kan rädda dig, om han också älskar dig. Då ska han rädda dig undan ditt öde. Men om han inte älskar dig så som du älskar han, kommer den sista att hända. Du har ont om tid.Det är en timme kvar." Cognosia pratade med en allvarlig röst.

"Okej... Hallå? Vem är du?" frågade jag. Inget svar. Hon hade lagt på. Jag måste ringa Sam. Jag måste få honom att komma. Han måste älska mig. Snälla, säg att han älskar mig.

Jag ringde Sam. Jag sa att det var en nödsituation. Han sa att han skulle komma inom en kvart. Det hade gått tjugo minuter.

Tillslut dök Sam upp utanför skolan där vi skulle träffas. "Hej" sa Sam. 

"Hej"

"Vad är det viktiga?" frågade han och tog min hand. Då kom jag på det. Min el. Den kan få Sam att älska. Jag tog min el på högsta kraft. Jag kände att jag blev elektrisk.

"Eh, jo..." sa jag. "Det är så att, en spådam sa..."

"En spådam?" Sam såg förvånad ut.

"Du måste bara lita på mig. Hon sa, att. Eh, att den jag..." Jag visste inte om jag skulle säga älskar.

"Den du?" sa Sam.

"...älskar. Den jag älskar måste älska mig. Annars kommer en slags myt gå i uppfyllelse. Jag tror, jag tror att jag typ kommer dö idag. Om den jag älskar inte älskar mig."

"Vem älskar du?" frågade han. Jag såg på honom att han var lite nervös.

"Jag älskar, eh, dig." Jag kände att jag rodnade. Snälla älska mig, Sam. SNälla älska mig!

"Jag älskar dig med" sa Sam. Han slog armarna runt mig och jag slog armarna runt honom. Hans läppar snuddade vid mina, och jag kände elektriciteten i vår kyss. Tydligen kände han den också, för han kysste mig igen, och igen. 

"Vad var det där med spådamen?" sa Sam.

"Du får bara lita på mig. Det är bäst att inte veta"

"Okej" sa Sam, men jag såg hur mycket han ville veta. Jag kunde läsa honom rätt bra. 

Vi var på väg hem, han följde med mig en bit, som han brukar. Vi gick förbi den gamla tanten med hunden, alkis gubben och den dyra restaurangen som bara rika har råd med. Vi skulle gå över övergångsstället vid vårt lilla lokala fik. Man kände lukten av kanelbullar enda ut. Då hände det. På en bråkdels sekund kom en bil i minst 160 och körde rakt emot oss. Sam som gick snabbare, han var inte en måltavla för bilen. Men han tog tag i min arm och han drog i den. Men han han inte. Det var försent. Jag ramlade till marken, omtöcknad. Jag vet inte vad som gjorde mest ont, benet eller armen. Jag tror till och med att jag bröt ett revben. Allt var trasigt. Mitt knä var böjt åt fel håll och armen låg i en konstig position. Blodet rann från alla sår som var placerade varannan centimeter, typ. Jag kände ögonen svida av tårar. Allt jag såg var Sams ansikte. Jag hörde knappt hans rop. 

"Hjälp! Någon! Ring ambulans!" skrek han. "Snälla Sophie, snälla stanna. Snälla lämna mig inte Sophie. Kära Sophie..." Jag tror att han grät också. Jag rörde mig inte, jag pratade inte, men jag kunde tänka. Eller drömde jag? Jag vet inte. Allt var suddigt. Jag hörde ambulans ljud. Jag kände att jag rörde mig. Jag blev förd till sjukhuset. Läkare skrek åt varandra att hämta saker som jag inte begrep vad det var. Min familjs röster hördes. De ville se mig, men de fick inte. Jag kände hur allt blev suddigar eoch suddigare. Jag vill skrika till Sam, till min familj. Jag älskar er, vill jag skrika. För jag älskar dem. Men Sam älskade ju mig?! Han sa det. Jag kände mina el krafter. Jag tänkte på vad Cognosia sa. Men om han inte älskar dig så som du älskar han... Jag älskade honom mest av allt. Jag älskade honom helt naturligt. Men han älskar inte mig så som jag älsskar honom, tänkte jag. Han älskar min elektricitet, det var min magi som fick honom att älska mig. Han kanske älskar mig naturligt också, men inte så som jag älskar honom. Och det var då jag slöt ögonen...

Haj! Igår börja skolan! Jag har börjat 7:an nu. Det är skönt med lite frihet. Nu när man börjar högstadiet (vet inte hur det är för dig men i min skola räknas 6:an inte som högstadiet). Vi har ju redan fått betyg så det är inte nytt. Men vår klass har splittrats och jag har en ny klass, fast med många från min förra. Igår fick vi fika mums! Men nu ska jag sova.

Idag var mer som en vanlig skoldag. Vi hade liksom vanliga lektioner. Jag har de flesta lektionerna samtidigt som Katski förutom IUP och språk (jag har spanska hon franska). Idag gick jag, Ellen och Angelica hem till mig på lunchen (vi hade 1 och 1 halv timmes lunch idag!!!) och käkade. Det var fisk och vi skulle gå till 10 i fyra idag. Fast vi fick sluta 11 i fyra för våran lärare gav oss en minut extra (måste jag kommentera detta???). Skönt med högstadiet haha! Vi får ha tuggummi vilken vi inte fick i mellanstadiet. Det är ju det bästa (nej). Jag tycker att (jag gör såhär ofta!). Och jag har bild från tilt på Grönan. Titta längst ner! Jag är näst längst till höger. Jag har det på ett iPhone skal!

Jag har vart upptagen jag hinner inte blogga 24 7.

Följ Elsis Beauty på youtube.
Följ Elsizzen på Instagram.


Godnatt the world!

XOXO
-Elsis

Här är en liten beskrivning av min dag:

Kom till skolan, trodde i kroppen att det var fredag. Men icke sa Nicke. Vi hade gympa, som jag hatar. Vi hade fotboll som är det värsta för bollrädda lilla jag. Sen tränade vi inför skolavslutningen som de tvingar oss att sjunga på. Vi måste sjunga "Vi är blommor" och "Nu grönskar det". Buu! Sen efter skolan gick jag till Katski kl 16 för då slutade hennes finska. Vi skrämde några småbarn (askul) och spelade Howrse. Nu är jag hemma och ska äta någon gratäng med korv. Hungry! Men hejdå!

XOXO
~Elsis

I fredags var det disco! Det var min klass som arrangerade typ och det kom fett många. Tror jag. Det var iaf många som köpte när jag stod i kiosken. Vi tjänade jättemycket pengar (för att vara ett disco, och för att vara vi) och det var jättekul. Vi hade lite tävlingar och så. Fast jag var inte med på någon typ. Och så hade vi kung och drottning. Jag o nåra andra räknade rösterna. Det var väldigt kul för vi hade startat en liten pakt att rösta på nåra i vår klass. Men ingen i vår klass fick vinna. Buuu!!!

Jag hade kul och jag dansade as mycket. Nu har jag träningsverk i vaderna. Fortfarande!!! Hihi   

Nu är jag hos Katski. Kul va? Vi gör läxa. Jippie...

Nu går jag och Katski och säljer kakor! För vi ska till Liseberg me klassen. Fast jag kanske har sagt det! En bild:

Idag var det nån teater på skolan. Den heter serverat ers majestät och Astrid Lindgren skrev den. Nåra i min klass gjorde den men hela klassen hjälpte till. 3:an, 4:an och 5:an kom. Vi fick sluta tidigare. Nu e jag hos Katski och vi ska typ plugga lite. Sorry om jag är lite sen med update men jag försöker. Så länge jag kan ska jag hålla bloggen till liv. Jag ska gå nu så hejdå sålänge!

Melodifestivalen imorn glöm inte det!

}{0}{0
Elsis

Idag är vi lediga!! För vi hade öppet hus igår på kvällen så vi fick en extra dag ledigt. Det var muppigt att vi hade öppet hus på alla hjärtans dag. Fast jag hade en kul dag igår endå. Jag fick badkuber av Katski, en lipsmacker av Ini och cheez hearts av mamma och pappa. Jag och Katski gick till Ica (det närmaste shopping vi har i närheten!!!) och sen till bibblan. Sen mötte vi Ini och vi fikade på kondis. Jag åt ett choklad hjärta, som är som ett vanilj hjärta fast choklad, och en halv wieneråtta. Och en festis då! 

Jag har typ just spelat zumba fitness 2. Jag brände 340 nånting kalorier enligt zumba. Det var kul! Nu så lyssnar jag på 1D och ska typ äta lunch. 

Btw, gillar ni banan? KOMMENTERA!!! Vi typ diskuterade vad vi gillade och ogillade som var udda. Och alla typ hatar banan! Men det är ju gott. 

Bye bye!